Det är då spökhunden kommer fram.
Den bor inte hemma hos oss, nej, den bor någon annanstans, vi hör den bara.
Man hör dess spökskall konstant i fem minuter vid de olika klockslagen, sen försvinner det spårlöst.
Nu tycker ni förstås att det ju borde vara en vanlig, skällande hund som rastas just de tiderna varje dag.
Jag trodde det först också och jag håller med om att det är mystiskt sammanträffande. Men när man, under två månaders tid, varje gång man hör hunden skälla, springer till alla fönster för att försöka se den, och misslyckas, blir man minst sagt osäker på dess fysiska existens.
Det låter som en liten hund, så möjligheten finns såklart att det är en miniatyrhund som sitter i någons ficka och skäller.
Då skulle ju förstås hela poängen med att rasta den gå förlorad, men jag tror ändå att eventualiteten om den lilla hunden finns.
Det, eller en spökhund.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Ta din tid att skriva vem du är, det blir roligare så!