Jag tror att Tomas älskar mig.

Vi har börjat se en ny serie, om  zombies; The Walking Dead.
Igår lät det såhär framför tv:n;

Jag - Om jag blev en zombie så skulle...
Tomas (Romeo) - ...jag skjuta dig!! (*sätter en "handpistol" mot mitt huvud och avfyrar den*)  - SPLAAAAATTFFFF!!!!
Jag - ...så skulle jag inte äta upp dig, eftersom vår kärlek är så stark...
Tomas - ...Jaha... 

Fredagsfrick

Ja, nu är det fredag igen. Och ni vet vad som gäller.

Malleh FRICK och Nillan är här nu, Nillan ska precis gå. Malleh är här och dricker Malibu (Mallehbu), snart ska vi gå ut. Men det eviga problemet kvarstår, var?  

Hugo? Nja, tröttnat på för typ trettio år sen..  
Otten? Har aldrig varit min stil. Ni vet hur jag är; darkness as hell, och då kan man ju inte hänga på något fjortishak.
Vinkällaren? Väldigt litet, och VÄLDIGT blandad ålder, man får konstant parera medelålders män till höger och vänster.
Svea? Sååå lååångt att gååå....
Trappan? Studentjävlar... But then again, så är jag faktiskt student. Så det kanske är det som passar bäst ändå.

Men vad är grejen med att man bara får ta med sig en gäst till Trappan? Jag vill inte skryta eller så, men första gången jag skulle dit (och trodde att man fick ta med sig hur många gäster man ville), hade jag med mig minst sex gäster, och tydligen var inte det godkänt... Hmm. Jag är för populär för mitt eget bästa! (Vi kom in allihopa till sist.)

P.S. Malleh hälsar! D.S.

 

Visst är hon extra snygg här!

Spökhunden

Varje morgon kl. 10, varje eftermiddag kl. 17 och varje kväll kl. 22.

Det är då spökhunden kommer fram.

Den bor inte hemma hos oss, nej, den bor någon annanstans, vi hör den bara. 

Man hör dess spökskall konstant i fem minuter vid de olika klockslagen, sen försvinner det spårlöst.

Nu tycker ni förstås att det ju borde vara en vanlig, skällande hund som rastas just de tiderna varje dag. 

Jag trodde det först också och jag håller med om att det är mystiskt sammanträffande. 

Men när man, under två månaders tid, varje gång man hör hunden skälla, springer till alla fönster för att försöka se den, och misslyckas, blir man minst sagt osäker på dess fysiska existens. 

Det låter som en liten hund, så möjligheten finns såklart att det är en miniatyrhund som sitter i någons ficka och skäller. 

Då skulle ju förstås hela poängen med att rasta den gå förlorad, men jag tror ändå att eventualiteten om den lilla hunden finns. 

Det, eller en spökhund.

Revirmarkering och Indiana Jones

Malleh var här förut. Vi fikade lussekatter, pepparkakor och varm choklad, och kollade på film. Vi såg första halvan av en dålig Alien-ripoff, men bestämde oss för att strunta i den och kolla på Indiana Jones istället. Värt!

Malleh etablerade sig även som ett potentiellt hot mot min och Tomas relation, genom att plantera sina långa, blonda hårstrån i Tomas kalsonger, med avsikt att indikera otrohet från Tomas sida. 

Men aha!, sa jag, den gubben går inte! 

Då ville hon kissa ner vårt badrum för att markera sitt revir, men ångrade sig som tur var innan det var för sent.

Anledningen till att jag är uppe såhär sent är att Tomas inte är hemma från jobbet än. På vägen hem gick nämligen någon slags rem av i motorn (Snärt!, lät det, ungefär som Indiana Jones piska), och han blev fast i Svärtinge, (stället där man vill vara fast liksom..). 

Han ringde för ett par timmar sen och ville bli hämtad, men jag låter honom vänta ett tag, det är rätt skönt att vara ensam hemma. Jag kanske hämtar honom imorgon, det beror på hur jag känner och om jag har tid. 

Han har ringt ett par gånger och frågat var jag är, men jag säger bara att jag är på väg, snart där..

(Och nej, Malleh ville inte kissa ner badrummet på riktigt, och jag lovar att ingen Tomas kom till skada under min icke-existerande ignoranta handling.)

Fri lek

Helgen har förflutit som vanligt.
I fredags; mina favvograbbar, Malleh, Hagberg och lillebror (som för övrigt hör till favvograbbarna, men tål att nämnas fler gånger).
Igår; Pizza, lillebror och en hel säsong av Big Bang Theory (läs 'sova i soffan').
Igår kväll; Emeliemys.

Idag jobbar Tomas, vilket innebär fri lek för Jennifer hela dagen!

En Jenniferdag skall innehålla;
Desperate housewives [X]
WoW [X]
Monkey Island [X]
Skvaller med Malleh (Skvalleh?) [X]
Mer WoW [X]
Marsvinsmys [X]
Disneyfilm (Gaston <3) [  ]

It's gonna be a good day!

Alex Schulman

Tomas och jag sitter och kollar på Veckans kanin. Det är ett ganska roligt program tycker jag, ibland får de till det liksom. 

Utom själva kanin-inslaget, för det är så pinsamt o-roligt att man nästan inte vill titta.

I alla fall, här sitter vi som bäst, och jag tänker; kanin + Alex Schulman, och plötsligt slår det mig!;

Är det bara jag, eller påminner Alex Schulman lite om den läskiga kaninen i Donnie Darko, Frank?

Jag får för mig att det har något med tänderna att göra, men jag är inte säker...

Bebisslem och andra otäckheter

Puh. jag har inte skrivit något på ett par dagar nu, eftersom jag häromdagen blev akut uppringd till Stockholm, där det var barnvaktskris. Min morbrors lilla ett-åring var sjuk, och som tack för att jag var barnvakt fick jag mat, logi, ersättning och jordens dunderförkylning, samt halsont!

Inte så konstigt kanske, med tanke på att allt man tar, går och äter på är täckt av antingen bebissnor, bebisdregel eller annat diverse bebisslem.

Nu är jag i alla fall hemma, och gör inget särskilt, utom att tycka synd om mig själv, tvinga Tomas att tycka synd om mig och ringa till mormor som tycker synd om mig.

Tråkig update

Igår var en bra dag. Malleh kom hit, vi åt fryspizza och kollade på Frostbiten. Och skrattade åt den, såklart. 

Sen fikade vi lussekatter och varm choklad, och försökte peppa inför kvällen. 

Hagberg kom vid åtta, och efter att hon och Malleh gått in i fel dörr, till mina grannar, och lyckats få en inbjudan till att komma tillbaka och dricka vin med dem, men tackat nej, begav vi oss mot Gripen, där det var fest. (Efter att vi äntligen lyckades slita oss från Patty cake*)

Men studenter är jobbiga och konstiga, så Malleh och jag gick hem till Philip ett tag istället. Han bjöd på pasta och pratade tv-spel.

Nu gör vi oss just redo för att åka hem till min lilla muminmamma på fika.

Senare ska vi på julbord med min pappa och Tomas föräldrar.

*

Julstress

Tecken 1; När du beter dig som killen på bilden, då lider du av julstress!

Gillar du bajs?

Nu har vi bakat. Det blev bra!
Malleh åkte iväg ganska hastigt, innan vi ens var klara.
Jag vet inte om det var något jag sa...

Tyvärr är min dator inte på humör just nu, så jag kan inte lägga in bilderna. Det får bli en annan gång.

Vi hade i kvarg, och nu vet jag vad det är! Helt galet, jag gjorde bara så att jag skrev in kvarg i Google (i folkmun; GOOGLADE), så kom det fram! Toksmidigt! Visste ni att man kunde göra så? Jag fattar inte varför de inte lanserar det, det skulle ju bli jättepopulärt!

Först provade Malleh och jag att fråga Rosa på arla.se vad kvarg är, men hon ville att vi skulle fråga något seriöst istället.
Då frågade vi om hon gillar bajs.

Nu ska jag ut och gå med Emelie och motionera bort, hmm, sisådär en halv plåt lussekatter.

KVARG

Jag väntar på Malleh. Vi ska baka lussekatter!
Jag tänkte göra det häromdagen, men det är så trååkigt, så jag tänkte att det blir nog roligare om man är två.
Men innan vi börjar ska vi gå och handla KVARG, för det ska man ha i, tydligen.
Vad är kvarg?

Jag har bakat lussekatter förr, men jag minns inte att man hade i nåt sånt. Det låter ju jätteäckligt; kvarg.

Det låter som om det borde finnas i kroppen, som om det är någon gojsig vätska man kan hitta där.  
Kvarg får mig att tänka på brosk. Brosk och kvarg, kvarg och brosk.

Kvarg är nog den vätska som finns som "gångjärnsolja" i leder. Där trivs kvarget, bland brosk och ben. Det myser omkring där och smörjer leder så att de inte gnisslar. Särskilt på gamla människor, där behövs det extra mycket kvarg. Så är det nog!
Varför ska man ha det i lussekatter?

Häst-Kevin

Hihi.
När man är på Hugos brukar en viss kille stöta på en.
Han är kort (=lika lång som jag), blond, heter Keski och har en hatt.
När jag hade träffat på honom en gång för längesen, berättade jag, och beskrev honom för Malleh, då lät det såhär;

Jag - ......, och så heter han Keski, vet du vem det är?
Mallehsöt - Näe.. Eller jaha, han! Jag har aldrig hört vad han heter, så jag kallar honom för Häst-Kevin!

Häst-Kevin!

Modetips

Idag är det tokigt kallt! In case you haven't noticed.

När jag kom hem från det häftiga universitetet idag, träffade jag Malleh och Hagberg på Världens bar. Hagberg lämnade oss dock relativt fort, hon hade viktigare saker för sig, så Malleh och jag åkte till Ingelsta ett tag.

Malleh hade på sig en ny rosaglittrig rosett som hon hade köpt. Hon hade satt den jättesnyggt och innovativt utanpå mössan, själva rosetten satt som på ett gummiband, så det var bara att sätta runt huvudet, skitsmidigt!

Jag funderar själv på att skaffa en, men jag är inte säker på att jag kan pull it off, så som hon kan. Hon kommer alltid på så bra grejer, jag önskar att jag också var bra på mode och sånt.

Tyvärr så hade hon glömt att ta bort prislappen. Jag vågade inte säga något om det, så jag lät bli, men det gjorde ingenting tyckte jag, det såg så bra ut ändå!


(För Mallehs skull är det väl bäst att jag berättar att det jag just skrev inte är sant. Vi fånade oss bara i affären. Hon har (oftast) inte en rosaglittrig rosett på huvudet. Men visst är hon söt!)

Polarforskare

Nu har vi äntligen adventsfika! Fikat består av; mandariner. That's it. 

Eller ja, Tomas drack glögg också, men jag tycker att glögg är blä.

Just nu plöjer vi igenom senaste säsongen av Supernatural. 

Jag har tillfälligt brutit mig loss från Backpacker som jag hittade för ett par dagar sen, tidernas roligaste spel!

Jag suttit och spelat det flera dagar nu, men jag tröttnar inte för det. Jag är fast. Samma oförklarliga fenomen som med Harpan, man spelar och spelar, inte ens när man får det att gå ut så lägger man av.

Jag har blivit sjuk, beroende, Backpacker tar upp all min lediga tid. Min skolgång och min senare karriär förstörs, jag har inte tid att plugga. I skolan längtar jag konstant hem för att stilla min hunger efter Backpacker. 

I vardagliga samtal kan jag helt plötsligt utbrista ”Igår var jag polarforskare!”. 

Mina vänner drar sig undan, och jag försöker att sluta, men jag klarar det inte.

Jag borde kanske söka hjälp, men först behöver jag få några fler certifikat i humanoria och teknik!


(Backpacker 2 då alltså, trean suger.)

Ett genombrott!

Angående mysteriet med Skönheten och Odjuret;
Martin tipsade om att jag skulle kolla den engelska texten till låten, ifall de ändrat i den svenska, och heureka!  
I den engelska sjunger de att de har rostat i TIO år, istället för tolv.

Prinsen var alltså en hjärtlös och elak 11-åring...
Intressant... Det känns som om vi är nära sanningen nu!

Instabil kalsonghög

Tomas kallade mig just för en instabil kalsonghög.

Jag är inte säker på hur jag ska tolka det.

Fast jag tror inte att det var så mycket tanke bakom;

Jag sorterade tvätt. Tomas kommer och hoppar på mig.

Jag - Akta din instabila kalsonghög!

Tomas - Du kan va en instabil kalsonghög!

Help me figure this out!

Idag har jag funderat på en enda sak. Ett mysterium som jag inte finner det korrekta svaret på. En slags matematikgåta, kan man säga, vars lösning är så förbryllande, att den omöjligt kan vara den rätta! Jag får det bara inte att gå ihop!

Disney's Skönheten och Odjuret. Ni har sett den, ni älskar den, MEN; det är något lurt på gång.

Jag utgår från att ni är bekanta med handlingen, men för att friska upp ert minne;

I prologen berättas det om ett slott där en prins bor. En stormig kväll kommer en gammal gumma till slottet, och önskar logi i utbyte mot en ros (det är allt hon har). Men prinsen är så hjärtlös och elak, att han vägrar gumman tillträde till slottet. Då förvandlar gumman prinsen till ett odjur, för att lära honom en läxa (skönhet sitter på insidan o.s.v.) Han måste lära sig att älska någon annan, innan det sista kronbladet på den magiska rosen faller, OCH DEN KOMMER ATT BLOMMA TILL HANS 21-ÅRSDAG.

I samband med detta presenterar jag; Bevismaterial A; (kolla 2.07)



 Så, vi är alla överens om att den kommer att blomma till hans 21-årsdag.

Filmen fortsätter, Belle kommer dit och hela den biten. Minns ni sången "Bli vår gäst", som de förtrollade tjänarna på slottet sjunger för Belle när de serverar henne middag?
I den lugna delen av låten, som ljusstaken Lumiere sjunger, hittar vi det här uttalandet; Bevismaterial B;

Livet är så illa
Om en kypare står stilla
Han är gjord att duka bord och passa upp
På den goda tiden var man nyttig
Men den goda tiden fick ett stopp
TOLV ÅR HAR VI ROSTAT
Trots dom pengar vi har kostat
Vi blev gjorda för nåt mer än samla damm
Alla blev så lata och så feta
Fritid fanns det gått om
Så kom du och vi fick bråttom!

Och till detta hör; Bevismaterial C;
Lumieres sång (Lyssna vid 2.00)


Slutsatsen vi nu kan dra är alltså; Det är runt odjurets 21-årsdag (filmen utspelar sig ju då), de förtrollade tjänarna har varit förtrollade i 12 år,  och om vi tar 21 minus 12 får vi fram det förbluffande resultatet 9.


Det är här jag vill ha hjälp, åsikter eller backup; Var prinsen alltså 9 år gammal när den gamla gumman kom till slottet? 
Det låter ju minst sagt inte troligt. Prinsen var hjärtlös, elak och grym, vid 9 års ålder? 
Jag får inte ihop det.
I think I'm on to something...

Confused Little Lamb

Nu är det dags att sova. Jag är inte särskilt trött, jag har bara inget annat att göra. Tomas underhåller mig inte, som han borde göra.

Imorgon är jag ledig, Tomas med, och DÅ ska vi ha vår adventsfika, som vi inte riktigt orkade med idag heller. Det är tröttsamt, det här med julen!

Men innan jag säger godnatt, tänkte jag bjuda på en video som har gripit tag om mitt hjärta och vägrar släppa taget. Tomas vän Martin visade mig den för ett par veckor sen, och jag skrattade/grät mig igenom den flerafleraflera gånger, för den är verkligen fantastisk! Ungefär lika fantastisk som Sneezing Panda <3

¨

Är den inte underbar!!?

Okejdå, jag ska inte sova, jag ska kolla på Pensionärsjävlar.

Historia for dummies

På föreläsningen idag, satt jag som vanligt och var halvt panikslagen på grund av de vanliga orsakerna;

-att jag inte hinner anteckna för att jag måste lyssna samtidigt
-att jag inte hinner lyssna för att jag måste anteckna samtidigt
-att jag inte fattar någonting.

..när handendärkonstigakillen helt plötsligt reser sig och deklarerar att "Den här kursen är på alldeles för låg nivå för mig!", och går.

Lagom trög man känner sig då, när man själv sitter där och skulle behöva en ordbok till vartannat ord läraren ens uttalar.

Under ett fruktansvärt ögonblick trodde jag faktiskt att flera skulle resa sig upp, hålla med, protestera mot lärarens påstådda mellanstadienivå och kräva att han höjde tempot och svårigheten.
Först skulle det bara vara några, men strax skulle mina vänner Johanna, Emma och Adam också resa sig upp och hålla med, och slutligen skulle det endast vara jag som satt kvar.

Alla skulle vända sina blickar mot mig, Johanna skulle viska "Kom igen då Jennifer, res på dig!", men jag skulle skamset sitta kvar, stirra ner i bordet och vägra titta upp.
Till slut skulle läraren säga "Ni ser, det är inte alla som tycker att det är för lätt! Vi måste ta hänsyn till alla, och eftersom Jennifer vill det, så kommer jag fortsätta med Historia for dummies!"

Och alla skulle ljudligt protesterande och suckande sätta sig ner igen. Emma skulle fräsa "Tack för den!" och lektionen skulle fortsätta som vanligt, bortsett från de onda blickar och dåliga stämning som nu fyllde salen.

Detta skedde som tur var inte, utan alla elever skrattade gott, och läraren replikerade glatt; "Det är tur att det finns eliter!"
Puh.


Ajuste, angående mitt förrförra inlägg, valtänder heter tydligen barder! Det googlade jag fram helt själv, jag kanske inte är så trög ändå!

Tom Bergeron

Toms inklippta huvud. Roligt? Nä.

Idag har jag sovit mycket längre än vad jag egentligen hade tänkt göra. Vi hade tvättid imorse, eller vi har det nu med för den delen, så vi gick upp vid kvart i sju för att sortera tvätt. När vi var klara gjorde jag den förfärande upptäckten att vi inte hade något tvättmedel, puh. Och affärerna öppnar inte förrän åtta, puh.
Så jag gick och lade mig igen, Tomas satt uppe så länge, och spelade WoW (förvånad?).
Och nu när jag vaknade hade Tomas redan fixat allt! Awh :)

Och nej Tom Bergeron, du är INTE rolig!! Han är programledare för America's Funniest Home Videos för de som inte vet, och det är på tv just nu, bakom mig, jag hör hans röst hela tiden.

Tom Bergeron tror att man tittar på programmet för att han är med, inte för videornas skull. Han till och med klipper in sitt eget huvud i videorna, och låtsas att det är han som är med! Ja, det är sant, det låter ju helt vansinnigt! Storhetsvansinnigt!

Är jag rolig nu? Nä.

Han och Charlie Sheen är mina värsta personer.
Så, nej, Tom Bergeron, du är INTE rolig! Dock så kan du vara den mest o-roliga människa någonsin, grattis.

Valtänder

För övrigt har mamman i familjen som Filip och Fredrik tävlar mot väldigt lustiga tänder. Åsa heter hon, och Åsa ser ut att ha liksom långa, smala och täta tänder. Resultatet blir att hon ser ut som en val. Även om valar inte har tänder, de har ju något annat. Vad heter de?
Åsa har dem i alla fall, så att hon kan sila krill.

ANIMAL FREEDOM

Dagen fortsätter att förflyta i slöhetens tecken, och just nu sitter jag och Tomas och kollar på Vem kan slå Filip och Fredrik. Våra tummar hålls förstås för den folkkära humorduon, och just nu leder de, så det är bra. Men som Pontus Gårdinger ständigt påminner oss om så kan allt hända.

Har städat efter festen igår också, så något nyttigt har jag fått gjort. Dock så flyttade vi fram adventsmyset till imorgon, det är ingen riktig advent utan lussekatter, och såna har vi inte bakat än. 

Imorgon har jag föreläsning om fascism och krig, men jag anar att det inte kommer bli riktigt så spännande som det låter. Jag tröstar mig med att det är den leende mysfarbrorn med en ständig glimt i ögat som är föreläsare.

Jag måste även dela med mig av vad jag såg på tv förut. Jag skrattade ganska länge, men det bör tilläggas att jag var ganska trött. Av någon märklig anledning var Eurosport på och av en ännu märkligare anledning såg jag på en hästhopptävling. Helt plötsligt springer en man ut på banan, iklädd endast kalsonger och med ”ANIMAL FREEDOM” skrivet över hela kroppen. Han trallar runt på banan en stund, uppenbarligen väldigt stolt och lycklig, tills några vakter kommer in och jagar runt honom ett bra tag, för att sedan sätta på honom handbojor och följa honom ut. 

Hur tänkte han nu?

Dunder-Jennifer

Jennifer productions presenterar stolt; 

En berättelse om relationen mellan en far och dotter, hur deras roller ifrågasattes, och om livets vändpunkter, samt kräftor;

En historia som den framstående kulturkritikern Tomas recenserar; "...Den var väl bra.";

Baserat på en sann historia om en osannolik händelse, som ifrågasatte världsordningen;

Dunder-Jennifer

(Skriven i början av september, 2010)

Det värsta jag vet är femkamp. Och tiokamp, och sjukamp. Och, egentligen, alla lekar. Jag känner mig bara så klumpig, och så är jag ganska dålig på allt. Plus att alla ska vara sådär äckligt glada, och heja på alla, även de som inte är i ens eget lag, fast alla egentligen bara vill vinna själva. Alla sådana lekar är ju i själva verket uppfunna bara för att man ska göra bort sig.

Min pappa ringde förut och frågade om jag ville följa med på kräftskiva hos några bekanta. Kräftgalen som jag är, och i brist på något annat att göra, tackade jag ovetandes ja. Det skulle jag inte ångra.

Femkamp stod alltså på schemat, och det är klart att man ska vara med! Alla ska ju vara med! Det är ju bara på lek! Man kan ju göra sitt bästa!

Så vi satte igång. Det gick sådär, jag vann någon gren och kom ganska bra på några.

Sen åt vi och hade trevligt och allt sånt, kräftor är en av mina svagheter. Och femkamp då förstås.

När vi hade sörplat klart på kräftmagar och hade så mycket skal i tänderna att man inte visste vilket som var vad, bars en chokladask av märket Noblesse högtidligt fram till bordet av värdinnan. Den var första priset om man vann femkampen. Värden tittade på var och en av oss, lagom lång tid så att alla hann tänka; ”Hurra, hon tittar på mig, jag vann!”, innan hon tittade på nästa. Men så stannade hennes blick på mig, världen runt om mig stannade upp.

”Grattis Jennifer!” säger hon, och räcker över chokladasken. Va? Jag vann! När den första glädjen hade lagt sig, uppenbarar sig det mest fantastiska inom mig;

Jag vann inte bara, jag vann över min egen pappa! Dunderfarsan, som jag brukar kalla honom, just för att han är bäst

Dunderfarsan

på allting. Ingen vinner någonsin över Dunderfarsan! Det är början på en ny era, dottern har slagit Dunderfarsan i femkamp, eleven slog läromästaren! Det är en vändpunkt i mitt liv, en vändpunkt som jag inte trodde skulle inträffa förrän pappa var sjuttio år och gammal och jag var runt fyrtio och på topp.

I alla fall, jag vann, och fick ta emot Noblesse-asken under en ceremoniell, helig ritual, där de utropade mig till segrare.  

På vägen hem var jag tvungen att ringa till Tomas för att berätta den goda nyheten. När jag har förklarat i detalj hur det hela hade gått till, avbryter han med ”Alltså, jag har inte tid nu, vi tar det här sen.”

Hade han inte hört vad jag sagt? Jag provade att berätta igen, men han propsade på att lägga på. Jag förstod inte, det otroliga har hänt, och jag får inget gensvar?

Ah, tänkte jag, han har ju faktiskt ingen aning om att Dunderfarsan är oslagbar,  han har i alla fall ingen erfarenhet av det. Så jag ringde till den enda person som jag visste skulle förstå, den enda som hade samma erfarenhet som mig när det gäller Dunderfarsan, min lillebror Johan. När Johan svarade, och jag berättade nyheten för honom, fick jag äntligen den respons jag letade efter;
"- ... Det kan inte vara sant! Vad kommer hända nu!?"

SLUT

(Baserat på en sann historia. Vissa fakta kan ha justerats och/eller överdrivits löjligt mycket för att passa berättelsen.)

Säldag

En tjock och slö dag brukar jag kalla en säldag. Just för att sälar är tjocka och slöa, plus att det låter gulligt.
Vi vaknade vid tolv idag tror jag, men det är okej, eftersom den mycket roliga gårdagen gör upp för de förmiddagstimmar vi missade idag. Sen har det som sagt varit en säldag. Jag har spelat WoW, gjort mat, ätit maten jag just gjort och kollat på Dexter. Och ja, det är allt.

Och nyss kom jag på att; ajuste, det är första advent idag, kanske borde man ha gjort något... Nä.
Jag ska faktiskt hämta julsaker från förrådet sen. Seeeeen. Säääääl. 

En borttappad lillebror och dans på Trappan

Idag väcktes jag tidigt av min mamma som ringde. Min lillebror Johan var borttappad, och ingen visste vart han var. Jäkla unge, tänkte jag, och fick, klockan halv åtta på morgonen, börja leta nummer till hans bandmedlemmar och vänner och ringa runt. Till slut återfanns han välbehållen i alla fall, han hade bara fått slut på batteriet på mobilen, som vanligt. Puh.

Dagen artade sig i alla fall åt rätt håll. Tacos intogs, World of Warcraft spelades och vänner anlände. Vännerna vistades här under kvällen, det dracks lite såklart, och en allmän trevnad ägde rum. Vi spelade lite Munchkin, men mest socialiserade vi oss bara.
Jag + Tomas + Makke + Andy + Johan + Malleh + Nillan + Emelie = SANT!
Senare begav vi oss till Trappan, där vakten i insläppet direkt kände igen mitt namn eftersom jag hade anmält så många gäster. Alla kom in i vilket fall, och timmarna for fram i dansens tecken, tills klockan slog tre och vi vandrade hemåt. Det var en  väldigt trevlig kväll!
Höjdpunkterna var i alla fall; typ hela tiden hemma hos oss, mysstunden med Malleh medan bandet spelade, samt när vi dansade till Marilyn Manson. Lyckad kväll!

Sushikväll

Tomas och jag kom precis hem från min vän Emelie och hennes pojke Daniel, där det var sushikväll! Kvällen till ära hade jag håret i en knut, med två ätpinnar stuckna igenom, (jag har hört att de ser ut så i Japan). Varken Tomas eller jag hade ätit sushi förr, så med förväntan i stegen vandrade vi hem till Emelie, (som bor högst tre minuter bort).

Där fick vi göra och rulla sushin helt själva, och jag blev oerhört stolt över mina små sjögräsinrullade verk, innehållande morot, avokado, gurka och svamp (Emelie är vegan, so no fish for us!). 

Dock så var det mycket roligare att rulla än det var gott att äta. Det var okej, men ingen smaksensation, den huvudsakliga smaken bestod i stort sett av kallt ris. Men efter ett par bitar vande man sig och åt, bara för att, och till slut var det rätt gott.

Kvällen innehöll även det obligatoriska samtalandet, förlust i Munchkin, samt någon slags debatt, som jag inte deltog aktivt i, men som däremot lyckades få mig att somna lite. Det var i alla fall en rolig kväll!

Och nyss kom vi hem. Valet står nu mellan att sitta uppe (vi klagar ofta över att vi börjar bli gamla och inte är spontana och ungdomliga nog), eller sova (de gamla och tröttas val). Jag tror jag vet vilket det blir.

Broccoli!

Nu är jag hemkommen från dagens föreläsning, och till min stora glädje var den nya läraren en riktig mysfarbror! När han log kunde man inte låta bli att le, och hans små glada ögon plirade sig rakt in i hjärtat på mig.

Nu är jag som sagt hemma, och vi gjorde just maten klar, broccolipasta! Det mumsigaste som finns, nästan. Broccoli kan vara det godaste som finns i alla fall, och nu ska jag äta!

Det häftiga universitetet

Idag är jag fantastisk glad! Den enkla anledningen till det, är att min lektion inte börjar förrän klockan ett!
En annan betydande faktor till min glädje är att vi har en ny lärare idag. Fram tills nu har vi haft Blinde Staffan, vars tvåtimmarsföreläsningar känns som om de varade i två år. Hans herravälde är emellertid nu över, och vi har överlevt!

Angående universitetet; Jag har märkt, att en liten jag på ett enormt universitet är inte alltid den bästa kombinationen. Universitetsområdet är obegripligt stort, och väldigt lätt att gå vilse i. Som tur är så finns där både Pressbyrån och Akademibokhandeln, samt flera restauranger, som en egen liten stad. Så om man skulle gå vilse, eller snarare NÄR man går vilse, så finns alla förnödenheter precis där. Det finns mat på restaurangerna så man inte svälter ihjäl, och på Pressbyrån kan man ju köpa lite godis, eller kanske till och med en glass till efterrätt. Och om man skulle bli sådär galet sugen på att läsa något, eller skriva, eller organisera i pärmar så är det bara att kila in på bokhandeln! Urfiffigt!

Angående vogoner

För den oinvigde ska jag nu berätta anledningen till att jag valt "Vogonsk poesi" som bloggnamn. Det är så, att vogonsk poesi är den 3:e värsta sortens poesi någon i universum kan råka ut för. (Den näst värsta sägs tillhöra azgoterna på Kria, och den allra värsta skrivs av Paula Nancy Millstone Jennings i Greenbridge, Essex, England, men utplånades i samma stund som Jorden.)
Jag kände helt enkelt någon slags samhörighet mellan denna vogonska poesi och mina kommande blogginlägg, därav namnet.
Ah, klarhet!
(Eller om du inte riktigt begriper; kolla upp vogonerna på Wikipedia.)

Nu är det hög tid att sova!

Hybris

Egentligen är inte jag den som bloggar. Bloggar är till för dem som antingen har för mycket tid, eller har lite för mycket hybris. Det verkar dock oftast vara det senare. Jag har valt att tro att jag inte lider av någon form av hybris, men vad fan liksom, det kanske är något att satsa på! Hybris verkar ju vara det nya svarta. Ergo; en blogg. Jag har förstått att jag inte längre kan fly från det oundvikliga.

Jag har visserligen haft flera bloggar förut, men de har en tendens att tappa mitt intresse efter någon månad eller två. Men efter ett tag, i det här fallet runt två år, börjar det klia i fingrarna igen. Jag gillar ju att skriva! Jag ville bli journalist ett tag, men det gav jag upp efter att ha jobbat en sommar på Folkbladet som sportreporter. Huga, säger jag bara! Stressen! Prestationsångesten! Skrivkrampen! Och, såklart, den eviga flod av oh, så obegripliga sporttermer! Inget för mig, tack.

En blogg blev det i alla fall, så nu är jag nöjd.