Melodifestivalen deltävling 3. NOT.

Nej hörrni, det kommer inte bli någon rapportering angående melodifestivalen del 3 ikväll.

Dels för att jag just kom hem från Emelie som hade födelsedagskalas, och dels för att jag inte sett den.
Men frukta icke! Jag lovar att se alla låtar imorgon, och såklart skriva ner mina värdefulla och oh, så populära åsikter här.
Ja, såklart inte bara för att skriva ner mina åsikter, utan för att det sitter i mina gener att kolla på melodifestivalen. Om jag missar ett avsnitt blir jag incomplete. True story. (<--Damn you, HIMYM, vad jag har börjat missbruka det uttrycket.)

Men nu till något mycket viktigare! Som sagt så fyller min Emelie år, och i födelsedagspresent (och lite i present till mig själv) bestämde jag mig för att hon och jag ska gå och se Magnus Betnér på Skandiateatern på torsdag. BAM! Ajusteh! Betnér! Du läste rätt.

Jag taggar med att plugga varje dag, varje timme fram tills dess. Och fortsätta med det även efteråt.

Melodifestivalen deltävling 2

Så, ännu en rapportering angående Melodifestivalen, denna gång deltävling 2.
Förretsen så sitter jag på en annan dator än vanligt, så jag orkar inte fixa med bilder, ni får googla fram dem själva.

Brolle; Allas favorit tydligen, men låten brydde jag mig inte särskilt mycket om. Brolle däremot skulle jag ju inte säga nej till, om man säger så.

Loreen; Hade tydligen trasslat in sig i ett överdimensionerat garnnystan på vägen ut på scenen. Och varför hade hon ett streck på läppen under "förhöret"? Såg ut som om hon hade inspirerats av Padme Amidala i Star Wars, men inte riktigt lyckats pull it off.

Babsan; Ge mig en spanjor! Jag älskade texten, det var word på den. Ja, vad vet man, kanske är Europa redo för en svensk, glammig, lite äcklig drag queen i övre medelåldern?

Bettan; Låten skulle passa bra som typ Schweizs nationalsång, men ur vinna-Eurovisionperspektiv så, nej. Men så är jag ju också inbiten balladmotståndare.

Sanna Nielsen; Vad är det som går och går och aldrig kommer fram? Sanna Nielsen i en lame outfit, som ser ut att vara köpt på HM för under hundralappen.

The Moniker; Phil Collins på ecstasy!
Tydligen en trend i årets Melodifestival att gå på rullband. Men bra låt! Rolig scenshow, och sånt gillar vi ju.
För övrigt så ringde Di Leva och ville ha tillbaka sina scenkläder, höhö.

Anniela; Jag läste att hon inte hade någon bensin i bilen, så för att ta sig till Melodifestivalen grävde hon en lång tunnel under marken, och när hon kom fram stack hon upp huvudet ur en gräsmatta och kravlade upp, därav den gröna gräskragen hon hade på sig. True story.

Christian Walz; Vad är det för fel på hans röst? Tror han att han är Mika? Och så hade han snott Babsans pärlhalsband också, typiskt.

Melodifestivalen

Istället för att agera kommentator i soffan i bredvid Tomas, och beröva honom den fullständiga upplevelsen av melodifestivalen 2011, tänker jag nu skriva ner mina iakttagelser angående tidigare nämnda evenemang.
Och tro mig, jag har något att säga om dem alla! (Men jag ska försöka att hålla det kortfattat.)

Först och främst, creds till den som valde Rickard Olsson till programledare, han är en av mina favoriter. Marie Serneholt kanske inte skulle ha varit mitt första val, men hon var lite rolig hon med.
Nu; vidare till artisterna.

Först ut var alltså Dilba. Finns egentligen inte så mycket att säga, eftersom man knappt hörde låten. I alla fall inte hennes sång, var fanns den? De futuristiska ekon som hade lagts på på hennes röst, hördes högre än själva rösten, vilket gjorde att det bara lät som en musikalisk havregrynsgröt.

Härnäst kommer en amerikansk rapartist som kallar sig Swing fly. En helt vanlig raplåt. Men vid ett tillfälle skrattade jag rakt ut, nämligen när en random kille hoppar ut, helt utan presentation, och börjar sjunga refrängen.
Killen ser ut som vilken svenskalärare som helst, men det udda är ju att ingen (Tomas och jag) vet vem han är, som sagt; helt utan presentation. Swing fly skulle vara en person i introduktionen, men tydligen glömde de bort någon. Han sjöng ju ändå typ halva låten.
I övrigt innehöll låten alla de vanliga inslagen i en raplåt; själva rapen, en annan kille som sjöng refräng, samt en liten sexrelaterad replik från en av danstjejerna.

Jenny Silver - helt okej låt, dock så hade hon snott Lady Gagas populära gest "finger-ring-runt-ögat", i hopp om att bli känd. Det funkar ju inte så, tyvärr.

Jonas Mattson - startade låten med lite beach-känsla genom att sitta på en "strand" i en solstol, något som absolut inte hade något med resten av scenshowen att göra. Det kändes lite "vi borde ha ett tema, vi lottar!". Sen skrattade jag åt hans överenergiska pianist som hoppade upp och ner, som om han satt på ett paket knallpulver.

Le kid - Min favorit! Jag älskar imagen, de var som ett godisregn genom rutan. Plus att de hade dansande engelsk konfekt på scenen! Jag vet inte hur det är med er, men jag kan i alla fall inte neka någon som har dansande godis.

Rasmus Viberg - "Hej, jag såg att Alexander Rybak vann för två år sen, jag kör på EXAKT samma koncept! En ung kille, en popig låt med lite sagoinslag och ett ovanligt instrument på scenen, det måste gå bra!" Seriöst. Låten lät typ precis likadant som Norgehiten.

Pernilla Andersson - Där finns det faktiskt inte så mycket att säga. En rätt bra låt i Lars Winnerbäck-anda.

Och så Danny förstås, Sveriges svar på Justin Timberlake. Var är du, Danny? In the club! Var vill du vara, Danny? In the club! Var brukar du vara, Danny? In the club! Hur känns det att ha fått flest röster i första delfinalen, Danny? In the club!. Kort sagt, något enformig låt.

Jag känner med kvinnan i publiken som höll upp en skylt där det stod; "Var är Carola?"

Mer Aqua! (Kan man få nog?)

Som ett tillägg till det förra inlägget om Aqua, vill jag bara upplysa er om att jag nu har upptäckt den ultimata studieformen:
Att skriva seminarieinlägg om hur Euripides framställer kvinnorollen i sitt antika drama Medea, samtidigt som man kollar på Aquavids!

(För övrigt så är Renés ansiktsuttryck på den här bilden ett ypperligt exempel på den härliga fånighet som jag syftade på i det förra inlägget.)

Aqua!

Nu är det dags att skaka av oss förra inläggets sliskigheter, gällande min och Alex kärleksförklaring, och ägna oss åt lite mer seriösa angelägenheter, nämligen; AQUA!

Är det bara jag, eller är Aqua bah såå himla bra?
Fast det jag älskar mest med den här videon är Renés (han som är Doctor Jones) utseende.
Vid första anblick tror man att han är en tuffing, men rakat huvud, tatuering och ja, ni fattar, hela hans image.
Men när man tittar närmare så ser han så oerhört snäll ut i ansiktet! Och se bara så härligt fånig han är i videon! Fantastiskt!
Titta och njut!