Melodifestivalen

Istället för att agera kommentator i soffan i bredvid Tomas, och beröva honom den fullständiga upplevelsen av melodifestivalen 2011, tänker jag nu skriva ner mina iakttagelser angående tidigare nämnda evenemang.
Och tro mig, jag har något att säga om dem alla! (Men jag ska försöka att hålla det kortfattat.)

Först och främst, creds till den som valde Rickard Olsson till programledare, han är en av mina favoriter. Marie Serneholt kanske inte skulle ha varit mitt första val, men hon var lite rolig hon med.
Nu; vidare till artisterna.

Först ut var alltså Dilba. Finns egentligen inte så mycket att säga, eftersom man knappt hörde låten. I alla fall inte hennes sång, var fanns den? De futuristiska ekon som hade lagts på på hennes röst, hördes högre än själva rösten, vilket gjorde att det bara lät som en musikalisk havregrynsgröt.

Härnäst kommer en amerikansk rapartist som kallar sig Swing fly. En helt vanlig raplåt. Men vid ett tillfälle skrattade jag rakt ut, nämligen när en random kille hoppar ut, helt utan presentation, och börjar sjunga refrängen.
Killen ser ut som vilken svenskalärare som helst, men det udda är ju att ingen (Tomas och jag) vet vem han är, som sagt; helt utan presentation. Swing fly skulle vara en person i introduktionen, men tydligen glömde de bort någon. Han sjöng ju ändå typ halva låten.
I övrigt innehöll låten alla de vanliga inslagen i en raplåt; själva rapen, en annan kille som sjöng refräng, samt en liten sexrelaterad replik från en av danstjejerna.

Jenny Silver - helt okej låt, dock så hade hon snott Lady Gagas populära gest "finger-ring-runt-ögat", i hopp om att bli känd. Det funkar ju inte så, tyvärr.

Jonas Mattson - startade låten med lite beach-känsla genom att sitta på en "strand" i en solstol, något som absolut inte hade något med resten av scenshowen att göra. Det kändes lite "vi borde ha ett tema, vi lottar!". Sen skrattade jag åt hans överenergiska pianist som hoppade upp och ner, som om han satt på ett paket knallpulver.

Le kid - Min favorit! Jag älskar imagen, de var som ett godisregn genom rutan. Plus att de hade dansande engelsk konfekt på scenen! Jag vet inte hur det är med er, men jag kan i alla fall inte neka någon som har dansande godis.

Rasmus Viberg - "Hej, jag såg att Alexander Rybak vann för två år sen, jag kör på EXAKT samma koncept! En ung kille, en popig låt med lite sagoinslag och ett ovanligt instrument på scenen, det måste gå bra!" Seriöst. Låten lät typ precis likadant som Norgehiten.

Pernilla Andersson - Där finns det faktiskt inte så mycket att säga. En rätt bra låt i Lars Winnerbäck-anda.

Och så Danny förstås, Sveriges svar på Justin Timberlake. Var är du, Danny? In the club! Var vill du vara, Danny? In the club! Var brukar du vara, Danny? In the club! Hur känns det att ha fått flest röster i första delfinalen, Danny? In the club!. Kort sagt, något enformig låt.

Jag känner med kvinnan i publiken som höll upp en skylt där det stod; "Var är Carola?"