AAAWH..!

Det här är inget roligt inlägg, så vänta er inget.
Jag vill bara uppmärksamma en av mina kommentarer (som är få, men fullt existerande). Jag blir oerhört glad av kommentarer, och just den här läser jag och finner styrka i väldigt ofta!
Den är skriven av min vän Alex, gäller You look fruity! och lyder som följer;

"Hej! Det har kommit till min vetskap att du är lite ledsen pga avsaknaden av kommentarer på din fina blogg. Därför har jag beslutat att kommentera detta inlägg (som jag för övrigt fann mycket underhållande!). Hur som helst så skulle jag bara vilja säga att jag uppskattar verkligen denna blogg. Något jag kan säga som en person som absolut inte följer några bloggar, då jag finner det mesta larvigt och ett slöseri av tid. Jag hoppas hur som helst att du finner styrka och motivation av min kommentar, då det är just det jag vill ge dig eftersom jag så gärna vill se mer material från dig! (ingen press). Jag kan också upplysa om att jag är väldigt berusad just nu! Men det är ju faktiskt min födelsedag.. Detta är dock ytterst seriöst! Herrå!"


 - Och alla utbrister i ett gemensamt; AAAWH..!

Beck 4evah! (and evah, and evah!)

Jag lär mig aldrig!
"Åh, en Wallander-film, den kanske man skulle se!", och intet anande börjar man titta.

Snart upptäcker man dock att det är svårt, och rent av mentalt smärtsamt att fortsätta se. Men man kan ju inte stänga av innan filmen är slut! Även om skådespelarna är pinsamt dåliga, och handlingen är medelmåttig, samt att själva Wallander-gubben är galet töntig, så vill man ju ändå veta hur det slutar.

Så här sitter jag nu, och väntar på att reklamen ska ta slut, så jag kan fortsätta följa Kurt lösa ett spännande brott, där han alltid anar att det finns något annat bakom, än vad de andra poliserna ser. Och så hummar han vid sitt skrivbord, och ger kryptiska ledtrådar, tills de löser det.
Han är Sveriges svar på Horatio från CSI Miami. En sunkig sådan.

Beck i mitt hjärta! <3


Nu har jag i alla fall hämtat mig något efter gårdagens ofrivilliga attack-hångel. Efter att flera timmar ha suttit och vaggat i duschen känner jag mig fortfarande smutsig, men mår inte så illa längre.
Gick jag för långt nu?

En helg i mitt tycke!

Idag är jag trött.
Igår gick jag upp tidigt (halv tio), efter en fredagskväll på Världens bar med Malin, Emelie, Makke och Alex (jag börjar ana ett mönster bland fredagskvällarna), och satte igång att städa, feja och baka inför ankommande gäster; Mamma, Micke, mormor, morfar och Johan.

Städandet hanns knappt med, bakningen blev katastrof och fejandet är bara ett uttryck som jag egentligen inte vet vad det innebär. Kort sagt är det tur att min familj är så förstående och förlåtande.


Sen bar det av mot Finspång och fest hos Malin, och senare dubbeldans! Bra jobbat Malin, superbra kväll!

Utom när någon jävlaidiotfan (förlåt mamma) helt plötsligt, när jag minglar runt på dubbeldansen i godan ro, får för sig att sticka ner sin långa, håriga, bestliknande tunga i min stackars lilla späda, sammetslena, rosettbeklädda flickhals, helt utan mitt samtycke.
Jag försökte i panik avvärja honom/den, och i uppståndelsen (eller när jag försökte bita tungan av honom) bet jag mig själv i läppen. Så idag är det synd om mig.

Nu hinner jag inte ägna mig mer åt självömkan, för jag ska till Dunderfarsan!

PUHPUH-PUH-PUH-PUH-PUH POW-WER!

Just ja! Jag glömde ju lägga upp videon som dominerade på festen i lördags. Enjoy.




Eller så var det Terry Crews som dominerade, eftersom den här videon också sågs om och om igen;






DOUBLE SUN POWEEEER!

Ett utbrott på Charlie Sheen

Vilken trevlig helg hörrni! Festen igår var dunderbra, tycker jag, och jag hoppas att alla inblandade håller med.

Idag har jag mest latat mig, och tagit hand om Tomas. 
Och så har jag funderat en del över varför jag är öm, har blåmärken över hela kroppen och känner mig allmänt mörbultad efter igår. Den troligaste orsaken är nog brottningsmatchen som ägde rum här, som jag av någon outgrundlig anledning engagerade mig i, om den så kallade "snoppkudden".


Jag insåg även att jag inte har gett någon förklaring till varför jag, i mitt inlägg om Tom Bergeron, angav Charlie Sheen som en av mina värsta personer.

Det enkla svaret är att han är alldeles för äcklig för min smak.
Han har en äcklig frisyr.
Han har alltid sina otroligt fula bowlingskjortor på sig, som ser ut att vara gjorda i ett äckligt material.
Han har shorts som jag ogillar längden på.
Hans äckliga gubbknän klarar jag inte av, särskilt inte när han sitter ner med det ena benet över det andra.
Och hans vita strumpor är alldeles för högt uppdragna!

There you have it, jag vet att alla älskar honom av någon anledning, men jag kan inte begripa varför.
Vi går väl inte ihop bara. Hata mig om ni vill (men helst inte).




Edit; När jag skriver Charlie Sheen, så syftar jag mest på Charlie Harper i Two and a half men, men jag gillar inte Charlie Sheen överhuvudtaget.

Den mystiska fågelguden

Ni vet den där långa raksträckan utanför Norrköping på väg 51, mellan trafikplatsen (där poliserna fikar) och rondellen åt Finspångshållet? I vilket fall;

Min pappa och jag åkte där, jag bakom ratten, medan pappa (tydligen) nyfiket kikade ut genom passagerarvindrutan, när han helt plötsligt utbrister; "Vad sjutton var det där!?"

Jag, som blev överraskad och var nära på att tvärbromsa, frågade honom vad det var frågan om, men fick bara osammanhängande meningar och lösryckta ord till svar; "Det var... Vet inte... FÅGEL!"

 

Han var uppenbarligen förskräckt, och jag lät honom samla sig ett ögonblick, innan jag lugnt och vänligt återigen undrade vad det var. Den här gången blev svaret tydligare, om än inte mindre oförståeligt;

"På fältet därborta, det satt en stor svart fågel där. En STOR fågel, STOR. Den såg ut att vara en meter hög eller nåt. Svart... Och runtomkring den.. Satt en massa små fåglar. Fast inte småfåglar, utan vanliga kajor bara. Och den satt där i mitten och de andra satt runt den och.. tillbad den."

Vi pratade ett tag om vad det kunde ha varit för något, men vi kom aldrig på någon rimlig förklaring till fenomenet Dunderfarsan just beskådat.

Detta är anledningen till att Tomas och jag, och även pappa antar jag, varje gång vi åker där, besatt stirrar ut genom fönstret i hopp om att få syn på den mystiska fågelguden.

Men än har den inte visat sig, och kanske aldrig kommer göra igen.

(Baserat på en sann historia. Vissa fakta kan ha justerats och/eller överdrivits löjligt mycket för att passa berättelsen.)

Ståhej

När man i grund och botten bara är en liten Finspångare, är det väldigt spännande att ha flyttat rakt in till centrala Norrköping. 

Idag till exempel tillbringade jag minst tjugo minuter med att stå i mitt fönster och stirra ut mot Vattengatan. Där var det nämligen fullt ståhej med brandbilar, polisbilar och ambulanser. 

Jag kunde inte riktigt se vad som egentligen pågick, det var precis runt hörnet, men det är ju inte varje dag man ser så mycket liv! Jag tog kort också, så att Tomas får se, han blir alldeles till sig om han så mycket som hör en siren.

I Finspång är det inte så vanligt att man ser till någon polisbil, eftersom poliserna (eller vem det nu är som bestämmer) tyckte att det var en bra idé att stänga polisstationen kl 3. Så efter det är det fritt fram!

You look fruity!

Puh, vilken slödag.
Att jag klarade muntliga tentan firades ordentligt igår, så idag firar jag med att ligga i soffan och ha Vänner-maraton för mig själv. Men snart kommer Tomas med pizza! Då blir jag glad!

Jag försökte äta en apelsin förut, men jag misslyckades. Jag är inte särskilt förtjust i apelsiner, men jag var hungrig så det fick duga.
Problemet var att jag inte fick upp skalet, det är tydligen supertjockt på apelsiner.
Och när jag, efter en tids klösande, till slut fick upp det, så var ju hela apelsinen täckt av såntdär äckligt vitt, och det var helt omöjligt att få bort. Det gjorde även så att jag inte kunde dela på apelsinen alls, det satt där som en skyddande, ogenomtränglig sköld.

Då försökte jag äta apelsinen som ett äpple, bara ta en tugga rakt av, men inte ens mina tänder kunde göra det vita någon skada.

Det hela slutade med att jag tog en kniv, skar lite i apelsinen, mosade den mot min mun och hoppades att jag skulle få i mig något. Inget fruktkött blev det, men en massa apelsinjuice, och som ett plus var hela mitt ansikte täckt av det, samt en del i soffan!

Sen skrattade jag åt den här videon.

Icke-plugg

Min vardag har på senaste bestått av endast två saker; tentaplugg och att leta lägenhet till medeltidsveckan.

Inget av dem går bra, men båda går skapligt. 

Synd bara att inte så många vill följa med på den underbara vecka som kallas medeltidsveckan. Det är som en hel veckas festival, i världens vackraste stad, och alla har på sig medeltidskläder! Jag kan inte tänka mig något bättre..

Igår var jag, Tomas, Andy och Makke hemma hos Johan och hade Band of brothers-maraton. Det tog bara typ 11 timmar. 

Egentligen borde jag väl kanske ha pluggat, men jag väljer att tro att det räknas som plugg, eftersom det handlar om andra världskriget. Jag tillbringade ju ändå fredagen med att skriva x antal a4-sidor om just det ämnet, så det var ju inte helt fel. Något lärde jag mig säkert.

Nä, nu tror jag att jag ska jämföra de nordiska ländernas utveckling vad gäller utrikes- och försvarspolitik samt ekonomisk och  politisk utveckling efter andra världskriget.

 Det ska bli skoj!

(Varsegoda,några bilder för att visa medeltidsveckans awesomeness)

Hockeypulver

En vanlig konversation mellan Tomas och mig;

Jag; ....blablabla, men annars så har det varit en rätt bra dag. Vi skulle behöva hinna handla sen, hinner du det? Fast i och för sig så har vi lite mat hemma så vi kanske klarar oss, eller vad tror du?
Tomas; *tystnad*
Jag; ..HALLÅ!
Tomas; Va?
Jag; Jag pratar med dig!
Tomas; Jaha, förlåt jag hörde inte, jag tänkte på hockeypulver.


...