På semester

Min blogg är på tillfällig semester här; www.vogonskpoesi.wordpress.com
Ses där!

Fredag den 13:e

Nu är jag arg.
Bara för att de på blogspot.com är en drös inkompetenta yxskaft (när nu ett yxskaft är kompetent), så vill inte jag att mina inlägg bara ska försvinna sådär.
Nu är mitt Frankenstein-inlägg borta, och allmänheten får ej längre beskåda min Jennifer-goes-Frankenstein-bild som jag gjort i Paint, helt själv.
Nu packar jag min virtuella kappsäck och ser mig om efter en ny bloggplats, så det så.

Tomasstein och monstret Jennifer.

Plugg.
Källtextanalys, vad sjutton är det egentligen?
I vilket fall så skriver jag på en just nu, om Mary Shelleys "Frankenstein". Jag har behandlat den boken alldeles för många gånger på sistone, i arbeten, seminarier och nu denna källtextanalys. Den har utgjort min huvudsakliga kurslitteratur senaste månaden, och det har gått så långt att jag ständigt drar paralleller mellan den och verkliga livet.

Tomas maniska tv-spelande kan till exempel jämföras med Victor Frankensteins besatthet av vetenskapen och till att skapa liv. Och jag är Frankensteins skapelse, som till en början är väldigt snäll, kärleksfull och naiv, men som, efter att ha utsatts för Victors/Tomas ovilja och envishet, förvandlas till ett grymt monster.
Undrar om en sådan tolkning gör sig bra i min källtextanalys...

Till TompaTompano/Tomaten/Tomten/Tumpii/Tommyboi

Idag firar Tompa Tompano och jag 3 år tillsammans. 3 år sedan jag skickade ett fråga chans-sms, och var nervös resten av dagen eftersom token inte svarade. Men till slut gjorde han det. Han sa ja.
Men trots våra 3 år tillsammans kommer vi att vara detsamma.
Alltså så kommer ni inte att få se några uppstyltade svartvita parfoton på oss, där han håller om mig och jag har en hand på hans bröst, samtidigt som vi med ett diskret leende tittar in i kameran, alternativt tittar på varandra.
Vi kommer heller inte att börja hänvisa till varandra som "älsklingen" eller "kärleken".
Vi kommer inte skriva översliskiga meddelanden till varandra på facebook bara för att vi vet att alla ser, och då får veta hur mycket vi älskar varandra.
Vi kommer inte säga "jag älskar dig" fjorton miljoner gånger bara för att det är vår årsdag.

 Istället kommer vi nog spela tv-spel och skrika och skratta tills vi ligger i en hög på golvet.
Tomas kommer förmodligen suga in luft genom munnen, och kommer inte sluta förrän jag sätter min näsa där för att täppa för luftflödet, för såna är reglerna!
Jag kommer troligen hoppa upp på Tomas och försöka krama ihjäl honom, samtidigt som jag skriker "anaconda squeeeeeeze!"
Tomas kommer antagligen att låtsas att han är en mask och åla runt ovanpå mig.
Han kommer nog även sätta fast mig i vad vi kallar superfängelse och kittla mig tills jag biter honom.
Vi kommer förmodligen sjunga om allt vi gör. (Inkl. hitlåten om Tompa Tompano,  våra marsvins matsång och en av våra absoluta favoriter; "Robot girl".)
Vi kommer heller inte att städa, utan njuta av vårt eget kaos.
Vi kommer inte att bli vuxna än, vi kommer fortsätta att äta våra krumelurpiller för alltid.

Och om vi är med på bilder tillsammans så kommer de förmodligen att se ut såhär;

Puss påre Tompano!

Att stortjuta över en tecknad kanin

Visst är det lustigt, det här med känslor kopplade till vissa låtar.
Kom just att tänka på låten Bright eyes, och började helt plötsligt att gråta helt okontrollerat, utan att veta varför. Efter lite googlande kom jag på att den låten spelas i filmatiseringen av boken Watership down (Den långa flykten), som är den bästa och sorgligaste boken någonsin, och därför blev den bästa och sorgligaste filmen någonsin, därav av mitt stortjutande.
Alla som inte har sett filmen eller läst boken, BÖR åtgärda detta snarast!
(Förresten så behöver jag en snyftfilms-kompis, anmälningar mottages!)

15-sekunders-paus-meningar

Färdigställde just en till mössa. Borde kanske ta kort på dem och visa, men det får bli en annan dag.
Jag har varit jättesjuk i veckan, och nu när det är typ över har jag lock för öronen så att det känns som om jag hade varenda mössa jag har virkat på mig.

Men det har sina fördelar; t.ex. när mina lurviga små barn i buren tycker att de är hungriga, som de gör större delen av dagen, och ropar och piper efter mat, så hör jag dem bara vagt.
Och när Tomas kör sina "15-sekunders-paus-meningar", störs jag inte av det.
För er som inte känner Tomas, så går en "15-sekunders-paus-mening" till såhär;

Jennifer pluggar, och läser en text på gammaldags engelska.
Tomas säger t.ex.; Vi behöver handla...
Jennifer; Okej. *fortsätter läsa, och hinner, efter 15 sekunder, precis hitta rätt i texten igen* när..;
Tomas; Bara så du veeet....
Jennifer; Jaaaaa. *fortsätter läsa, och hinner, efter 15 sekunder, precis hitta rätt i texten igen* när..;
Tomas; Japp... Så är det...
Jennifer; MEN KAN DU VARA TYST, ELLER SÄGA ALLT DU VILL SÄGA PÅ EN GÅNG!? *fortsätter läsa, och hinner, efter 15 sekunder, precis hitta rätt i texten igen* när..;
Tomas; Okej älskling!


Jag kanske är ganska tacksam för mina lock för öronen i alla fall.

I think you're a nazi, baby.

 Idag är jag lycklig. Jag upptäckte nämligen just att man nu kan boka biljetter till Stephen Lynch i Stockholm i juni. Så, efter att ha grämt mig i flera år efter att ha missat honom sist, tänker jag nu äntligen se honom! Han är ju faktiskt bäst.
Lyssna och skratta;
Stephen Lynch – Little Tiny Moustache

Jag vill inte tro på gud, han verkar inte ha någon humor.

Malleh och jag tillbringade helgen på hotell i Stockholm, det var bäst.
Vi träffade (som alltid när vi är på äventyr) många intressanta människor, och kom fram till att Stockholm är en väldigt serviceinriktad stad.
När vi till exempel frågade en busschaufför om han visste några bra uteställen, tänkte han efter länge och väl, smsade och frågade två polare medan har körde, för att sedan, när vi gått av bussen, komma springande efter oss för att avslöja vad han kommit fram till. (Vi gick aldrig till hans ställe, förlåt busschauffören)
Vi träffade även på två poliser, som, när vi frågade om vägen till hotellet i lördags natt, beslutade sig för att skjutsa dit oss.
Så nu kan vi utöka vår lista på intressanta, roliga och minnesvärda personer, som vi har diskuterat så mycket att vi mer eller mindre har skapat varsin livshistoria till dem (även fast vi bara utbytt ett fåtal ord med de flesta).

Listan:
-Sara, receptionisten på vårt första vandrarhem, vars ögonbryn hade växt ihop till ett, och som vi förföljde hem (Sara alltså, inte ögonbrynen).
-Robin, personal på Pizza Hut, som kallade oss pizzalovers och gav oss kall ostsås som han hävdade var varm.
-Carlos, som jobbade på båt-vandrarhemmet vi bodde på, och som släckte lamporna för oss.
-Den engagerade busschauffören
-Poliserna

Vi träffade naturligtvis på andra personer som vi gillade, men det är dessa lite udda personer som vi kommer minnas och skratta åt för alltid. Det gäller att ha humor!

Johannes Brost

Jag vet att jag lovade skriva igår, men ja, jag brukar ljuga.
 Idag vill jag i alla fall ta upp ämnet; Johannes Brost. Efter Tom Bergeron och Charlie Sheen kommer han lätt trea på min värsta-personer-lista. Han är väldigt skrämmande rent allmänt. Jag vet inte, det finns liksom inte så mycket mer att säga, jag menar, titta på honom.
Han ser ut som om han gjort den här grimasen liite för många gånger, och liksom fastnat: ------------------->

Plus att han ser ut lite som en kalkon. Fast inte lika mycket som den här killen, Claes Månsson:

Jag har ingenting emot Claes Månsson, trots att han ser ut som en kalkon. Det är bara när det är Johannes Brost som ser ut som en kalkon som det är dåligt.

Och ja, ursäkta för det dåliga inlägget. Jag har liksom tappat det. För tillfället i alla fall. Idag får jag skylla på att jag är trött, har tokigt ont i huvudet och kan knappt förmå mig att titta på dataskärmen efter att ha suttit  här och jobbat på min hemtenta i x antal timmar idag. Det hela blir inte bättre av att jag inte kan sluta virka mössor.

Lördagskväll

Här sitter jag och slappnar av. Det känns rätt skönt. Dock så ligger hemtentan och skvalpar i bakhuvudet, men jag låter den flyta bort ikväll.
Jag kväver pluggångest, ekonomiångest och ångest av annat slag med virkade färgglada mössor. Lägger ett lager mösser runtomkring och isolerar.
Jag har nämligen blivit beroende av att virka mössor. Fastän jag har virkverk i fingrarna så virkar jag envist på, massa färger, mössa efter mössa. Lagom till våren, hur tänkte jag nu?

Imorgon ska jag skriva ännu ett inlägg i min hat-serie, som hittills har innehållit Tom Bergeron och Charlie Sheen, men just nu orkar jag inte, som ni kanske märker.

Vill du gå in i duschen med mig?

Idag på förmiddagen var jag och tränade på centralbadet. I omklädningsrummet härjade en gäng flickor från en mellanstadieklass. Jag tjuvlyssnade till följande samtal mellan två av dem:

Tjej 1; Sanna.....?
Tjej 2; Heeeej! Kolla på miiiiig! *dansar naken*
Tjej 1; Hihi! Men duuu, Evelina och jag ska gå in i duschen tillsammans sen.
Tjej 2; Men... Jag skulle ju gå in med Evelina!?
Tjej 1; Jaaa.. Men Evelina sa att hon hellre ville gå in med mig.
Tjej 2; Okej.. *springer iväg och börjar fråga tjej efter tjej om de vill gå in i duschen med henne*

Gjorde man så när man var yngre?

J-E-N-N-I-F-E-R

Leker "vilka ord kan man bilda genom att använda bokstäverna i Jennifers namn?" för mig själv.
Vill ni vara med?
Hittills har jag kommit på; en, i, er, ner och ni. (Och nej, jag orkar inte tänka så hårt idag.)

Vampyrer, fest och Star Wars

Nu är äntligen min vampyruppsats klar, och jag kan stolt flytta Dracula ur min kurslitteratur-hylla. Allt hade varit bra, om jag inte nu, efter den intensiva vampyranalysen, ligger efter i mytologin, samt att jag fick en hemtenta i idéhistoria idag. Puh.

I lördags hade jag födelsedagsfest! Det var bra. Jag la precis ut bilder på Facebook, för de som är intresserade.
Nu har jag i alla fall fyllt år klart för den här gången. Jag fick massa fina presenter!

Av mamma, mormor och morfar fick jag kameran, av pappa och Maggan fick jag massa presentkort, av Sara och Samuel fick jag presentkort, av Malleh fick jag presentkort, av Tomas föräldrar fick jag presentkort (presentkort är bäst!), av Emelie fick jag en våg med massa klistermärken på och en Pikachu, av Nillan fick jag världens finaste kort, mini-oreos och cider, av Anna och Patrik fick jag ponny-vin och en ponny (!), av Peo och Linn så fick jag vin och av Alex fick jag vin (vin är också bäst!).
Ni är bäst!


Igår drog vi en "lillebror" och var stilla hela dagen. Eller ja, helt stilla var vi inte. Tomas, jag, Johan och Makke hade Star wars-maraton. Dock så var det lite fail, eftersom vi bara såg tre filmer, men det var bra ändå!

(Bara för att jag har fått en kamera, betyder det inte att jag tänker sluta klippa in huvuden i bilder med hjälp av Paint!)

Hihi!

Enkla steg för att försäkra en lyckad fest

Ikväll är det fest!
För att en fest ska bli lyckad måste man göra vissa förberedelser.

 - Jelly-shots!

-Snacks! (helst mini-marschmallows)

KLART!

Invänta gäster (innan ni äter upp shotsen och snacksen).

Grattis Hans-Åke, 84.

Gick och la mig för en och en halvtimme sen. Men jag kan inte sova.
Anledningen är att det pågår värsta partyt i lägenheten ovanför. Det är hög musik, ett himla bankande (i golvet låter det som?) och massor av tjoande tjejer. Och helt plötsligt när jag ligger där, börjar de sjunga "Ja må hon leva" så högt det bara går. Jag fnissade lite, och föreställde mig att det var mig de sjöng för.

Men så blev jag nyfiken, hur stor är chansen att den i lägenheten ovanför fyller år på samma dag som jag?
Jag kunde inte hålla mig, utan gick upp, satte mig vid datorn och surfade in på www.birthday.se, där man kan kolla upp adresser, när folk fyller år och hela tjossan.
Med spänning skriver jag in Kungsgatan, Norrköping och 10 mars.
Och mycket riktigt fyller någon mer i samma trapp år idag, och dunderfesten är därmed befogad!
Grattis Hans-Åke, som fyller 84.

Grattis!

Tack hörrni, igen, för alla gratulationer!
Och nu, grattis till er bloggläsare, ni slipper från och med nu mina bilder tagna med dålig mobilkamera, jag har fått en riktig kamera!
Så från och med nu får ni se mig på riktigt, fast här på andra sidan internet, hejhej!

Angående den där lilla tjejen..

 Det är bara förmiddag, och jag förberedde mig på en, tills min muminmamma kommer i eftermiddag, ganska ensam pluggdag. MEN gratulationerna väller in, både på Facebook och på sms, och fast dagen inte är slut än, så vill jag TACKELITACKA!
Den perfekta början på en dag!
I eftermiddag kommer som sagt mamma, Johan, mormor, morfar, Ina, Ami och kanske Micke och firar.
Imorrn kommer pappa, Maggan, Johan (igen, min favoritlillebror), Sara och Samuel.
Igår var Tomas familj här.
Och på lördag kommer alla mina andra bästa personer!
Så tack hörrni!

Avslutningsvis; min pappas grattis-sms;
"22 år... Den där lilla tjejen som sprang i cirklar på gräsmattan och bara skrattade...22 år. GRATTIS!"

Han syftar på förra sommaren. Tomas är egentligen inte min pojkvän, utan min personliga assistent.
Närå, han menar såklart den här lilla tjejen;

Melodifestivalen deltävling 3. NOT.

Nej hörrni, det kommer inte bli någon rapportering angående melodifestivalen del 3 ikväll.

Dels för att jag just kom hem från Emelie som hade födelsedagskalas, och dels för att jag inte sett den.
Men frukta icke! Jag lovar att se alla låtar imorgon, och såklart skriva ner mina värdefulla och oh, så populära åsikter här.
Ja, såklart inte bara för att skriva ner mina åsikter, utan för att det sitter i mina gener att kolla på melodifestivalen. Om jag missar ett avsnitt blir jag incomplete. True story. (<--Damn you, HIMYM, vad jag har börjat missbruka det uttrycket.)

Men nu till något mycket viktigare! Som sagt så fyller min Emelie år, och i födelsedagspresent (och lite i present till mig själv) bestämde jag mig för att hon och jag ska gå och se Magnus Betnér på Skandiateatern på torsdag. BAM! Ajusteh! Betnér! Du läste rätt.

Jag taggar med att plugga varje dag, varje timme fram tills dess. Och fortsätta med det även efteråt.

Melodifestivalen deltävling 2

Så, ännu en rapportering angående Melodifestivalen, denna gång deltävling 2.
Förretsen så sitter jag på en annan dator än vanligt, så jag orkar inte fixa med bilder, ni får googla fram dem själva.

Brolle; Allas favorit tydligen, men låten brydde jag mig inte särskilt mycket om. Brolle däremot skulle jag ju inte säga nej till, om man säger så.

Loreen; Hade tydligen trasslat in sig i ett överdimensionerat garnnystan på vägen ut på scenen. Och varför hade hon ett streck på läppen under "förhöret"? Såg ut som om hon hade inspirerats av Padme Amidala i Star Wars, men inte riktigt lyckats pull it off.

Babsan; Ge mig en spanjor! Jag älskade texten, det var word på den. Ja, vad vet man, kanske är Europa redo för en svensk, glammig, lite äcklig drag queen i övre medelåldern?

Bettan; Låten skulle passa bra som typ Schweizs nationalsång, men ur vinna-Eurovisionperspektiv så, nej. Men så är jag ju också inbiten balladmotståndare.

Sanna Nielsen; Vad är det som går och går och aldrig kommer fram? Sanna Nielsen i en lame outfit, som ser ut att vara köpt på HM för under hundralappen.

The Moniker; Phil Collins på ecstasy!
Tydligen en trend i årets Melodifestival att gå på rullband. Men bra låt! Rolig scenshow, och sånt gillar vi ju.
För övrigt så ringde Di Leva och ville ha tillbaka sina scenkläder, höhö.

Anniela; Jag läste att hon inte hade någon bensin i bilen, så för att ta sig till Melodifestivalen grävde hon en lång tunnel under marken, och när hon kom fram stack hon upp huvudet ur en gräsmatta och kravlade upp, därav den gröna gräskragen hon hade på sig. True story.

Christian Walz; Vad är det för fel på hans röst? Tror han att han är Mika? Och så hade han snott Babsans pärlhalsband också, typiskt.

Melodifestivalen

Istället för att agera kommentator i soffan i bredvid Tomas, och beröva honom den fullständiga upplevelsen av melodifestivalen 2011, tänker jag nu skriva ner mina iakttagelser angående tidigare nämnda evenemang.
Och tro mig, jag har något att säga om dem alla! (Men jag ska försöka att hålla det kortfattat.)

Först och främst, creds till den som valde Rickard Olsson till programledare, han är en av mina favoriter. Marie Serneholt kanske inte skulle ha varit mitt första val, men hon var lite rolig hon med.
Nu; vidare till artisterna.

Först ut var alltså Dilba. Finns egentligen inte så mycket att säga, eftersom man knappt hörde låten. I alla fall inte hennes sång, var fanns den? De futuristiska ekon som hade lagts på på hennes röst, hördes högre än själva rösten, vilket gjorde att det bara lät som en musikalisk havregrynsgröt.

Härnäst kommer en amerikansk rapartist som kallar sig Swing fly. En helt vanlig raplåt. Men vid ett tillfälle skrattade jag rakt ut, nämligen när en random kille hoppar ut, helt utan presentation, och börjar sjunga refrängen.
Killen ser ut som vilken svenskalärare som helst, men det udda är ju att ingen (Tomas och jag) vet vem han är, som sagt; helt utan presentation. Swing fly skulle vara en person i introduktionen, men tydligen glömde de bort någon. Han sjöng ju ändå typ halva låten.
I övrigt innehöll låten alla de vanliga inslagen i en raplåt; själva rapen, en annan kille som sjöng refräng, samt en liten sexrelaterad replik från en av danstjejerna.

Jenny Silver - helt okej låt, dock så hade hon snott Lady Gagas populära gest "finger-ring-runt-ögat", i hopp om att bli känd. Det funkar ju inte så, tyvärr.

Jonas Mattson - startade låten med lite beach-känsla genom att sitta på en "strand" i en solstol, något som absolut inte hade något med resten av scenshowen att göra. Det kändes lite "vi borde ha ett tema, vi lottar!". Sen skrattade jag åt hans överenergiska pianist som hoppade upp och ner, som om han satt på ett paket knallpulver.

Le kid - Min favorit! Jag älskar imagen, de var som ett godisregn genom rutan. Plus att de hade dansande engelsk konfekt på scenen! Jag vet inte hur det är med er, men jag kan i alla fall inte neka någon som har dansande godis.

Rasmus Viberg - "Hej, jag såg att Alexander Rybak vann för två år sen, jag kör på EXAKT samma koncept! En ung kille, en popig låt med lite sagoinslag och ett ovanligt instrument på scenen, det måste gå bra!" Seriöst. Låten lät typ precis likadant som Norgehiten.

Pernilla Andersson - Där finns det faktiskt inte så mycket att säga. En rätt bra låt i Lars Winnerbäck-anda.

Och så Danny förstås, Sveriges svar på Justin Timberlake. Var är du, Danny? In the club! Var vill du vara, Danny? In the club! Var brukar du vara, Danny? In the club! Hur känns det att ha fått flest röster i första delfinalen, Danny? In the club!. Kort sagt, något enformig låt.

Jag känner med kvinnan i publiken som höll upp en skylt där det stod; "Var är Carola?"

Mer Aqua! (Kan man få nog?)

Som ett tillägg till det förra inlägget om Aqua, vill jag bara upplysa er om att jag nu har upptäckt den ultimata studieformen:
Att skriva seminarieinlägg om hur Euripides framställer kvinnorollen i sitt antika drama Medea, samtidigt som man kollar på Aquavids!

(För övrigt så är Renés ansiktsuttryck på den här bilden ett ypperligt exempel på den härliga fånighet som jag syftade på i det förra inlägget.)

Aqua!

Nu är det dags att skaka av oss förra inläggets sliskigheter, gällande min och Alex kärleksförklaring, och ägna oss åt lite mer seriösa angelägenheter, nämligen; AQUA!

Är det bara jag, eller är Aqua bah såå himla bra?
Fast det jag älskar mest med den här videon är Renés (han som är Doctor Jones) utseende.
Vid första anblick tror man att han är en tuffing, men rakat huvud, tatuering och ja, ni fattar, hela hans image.
Men när man tittar närmare så ser han så oerhört snäll ut i ansiktet! Och se bara så härligt fånig han är i videon! Fantastiskt!
Titta och njut!

AAAWH..!

Det här är inget roligt inlägg, så vänta er inget.
Jag vill bara uppmärksamma en av mina kommentarer (som är få, men fullt existerande). Jag blir oerhört glad av kommentarer, och just den här läser jag och finner styrka i väldigt ofta!
Den är skriven av min vän Alex, gäller You look fruity! och lyder som följer;

"Hej! Det har kommit till min vetskap att du är lite ledsen pga avsaknaden av kommentarer på din fina blogg. Därför har jag beslutat att kommentera detta inlägg (som jag för övrigt fann mycket underhållande!). Hur som helst så skulle jag bara vilja säga att jag uppskattar verkligen denna blogg. Något jag kan säga som en person som absolut inte följer några bloggar, då jag finner det mesta larvigt och ett slöseri av tid. Jag hoppas hur som helst att du finner styrka och motivation av min kommentar, då det är just det jag vill ge dig eftersom jag så gärna vill se mer material från dig! (ingen press). Jag kan också upplysa om att jag är väldigt berusad just nu! Men det är ju faktiskt min födelsedag.. Detta är dock ytterst seriöst! Herrå!"


 - Och alla utbrister i ett gemensamt; AAAWH..!

Beck 4evah! (and evah, and evah!)

Jag lär mig aldrig!
"Åh, en Wallander-film, den kanske man skulle se!", och intet anande börjar man titta.

Snart upptäcker man dock att det är svårt, och rent av mentalt smärtsamt att fortsätta se. Men man kan ju inte stänga av innan filmen är slut! Även om skådespelarna är pinsamt dåliga, och handlingen är medelmåttig, samt att själva Wallander-gubben är galet töntig, så vill man ju ändå veta hur det slutar.

Så här sitter jag nu, och väntar på att reklamen ska ta slut, så jag kan fortsätta följa Kurt lösa ett spännande brott, där han alltid anar att det finns något annat bakom, än vad de andra poliserna ser. Och så hummar han vid sitt skrivbord, och ger kryptiska ledtrådar, tills de löser det.
Han är Sveriges svar på Horatio från CSI Miami. En sunkig sådan.

Beck i mitt hjärta! <3


Nu har jag i alla fall hämtat mig något efter gårdagens ofrivilliga attack-hångel. Efter att flera timmar ha suttit och vaggat i duschen känner jag mig fortfarande smutsig, men mår inte så illa längre.
Gick jag för långt nu?

En helg i mitt tycke!

Idag är jag trött.
Igår gick jag upp tidigt (halv tio), efter en fredagskväll på Världens bar med Malin, Emelie, Makke och Alex (jag börjar ana ett mönster bland fredagskvällarna), och satte igång att städa, feja och baka inför ankommande gäster; Mamma, Micke, mormor, morfar och Johan.

Städandet hanns knappt med, bakningen blev katastrof och fejandet är bara ett uttryck som jag egentligen inte vet vad det innebär. Kort sagt är det tur att min familj är så förstående och förlåtande.


Sen bar det av mot Finspång och fest hos Malin, och senare dubbeldans! Bra jobbat Malin, superbra kväll!

Utom när någon jävlaidiotfan (förlåt mamma) helt plötsligt, när jag minglar runt på dubbeldansen i godan ro, får för sig att sticka ner sin långa, håriga, bestliknande tunga i min stackars lilla späda, sammetslena, rosettbeklädda flickhals, helt utan mitt samtycke.
Jag försökte i panik avvärja honom/den, och i uppståndelsen (eller när jag försökte bita tungan av honom) bet jag mig själv i läppen. Så idag är det synd om mig.

Nu hinner jag inte ägna mig mer åt självömkan, för jag ska till Dunderfarsan!

PUHPUH-PUH-PUH-PUH-PUH POW-WER!

Just ja! Jag glömde ju lägga upp videon som dominerade på festen i lördags. Enjoy.




Eller så var det Terry Crews som dominerade, eftersom den här videon också sågs om och om igen;






DOUBLE SUN POWEEEER!

Ett utbrott på Charlie Sheen

Vilken trevlig helg hörrni! Festen igår var dunderbra, tycker jag, och jag hoppas att alla inblandade håller med.

Idag har jag mest latat mig, och tagit hand om Tomas. 
Och så har jag funderat en del över varför jag är öm, har blåmärken över hela kroppen och känner mig allmänt mörbultad efter igår. Den troligaste orsaken är nog brottningsmatchen som ägde rum här, som jag av någon outgrundlig anledning engagerade mig i, om den så kallade "snoppkudden".


Jag insåg även att jag inte har gett någon förklaring till varför jag, i mitt inlägg om Tom Bergeron, angav Charlie Sheen som en av mina värsta personer.

Det enkla svaret är att han är alldeles för äcklig för min smak.
Han har en äcklig frisyr.
Han har alltid sina otroligt fula bowlingskjortor på sig, som ser ut att vara gjorda i ett äckligt material.
Han har shorts som jag ogillar längden på.
Hans äckliga gubbknän klarar jag inte av, särskilt inte när han sitter ner med det ena benet över det andra.
Och hans vita strumpor är alldeles för högt uppdragna!

There you have it, jag vet att alla älskar honom av någon anledning, men jag kan inte begripa varför.
Vi går väl inte ihop bara. Hata mig om ni vill (men helst inte).




Edit; När jag skriver Charlie Sheen, så syftar jag mest på Charlie Harper i Two and a half men, men jag gillar inte Charlie Sheen överhuvudtaget.

Den mystiska fågelguden

Ni vet den där långa raksträckan utanför Norrköping på väg 51, mellan trafikplatsen (där poliserna fikar) och rondellen åt Finspångshållet? I vilket fall;

Min pappa och jag åkte där, jag bakom ratten, medan pappa (tydligen) nyfiket kikade ut genom passagerarvindrutan, när han helt plötsligt utbrister; "Vad sjutton var det där!?"

Jag, som blev överraskad och var nära på att tvärbromsa, frågade honom vad det var frågan om, men fick bara osammanhängande meningar och lösryckta ord till svar; "Det var... Vet inte... FÅGEL!"

 

Han var uppenbarligen förskräckt, och jag lät honom samla sig ett ögonblick, innan jag lugnt och vänligt återigen undrade vad det var. Den här gången blev svaret tydligare, om än inte mindre oförståeligt;

"På fältet därborta, det satt en stor svart fågel där. En STOR fågel, STOR. Den såg ut att vara en meter hög eller nåt. Svart... Och runtomkring den.. Satt en massa små fåglar. Fast inte småfåglar, utan vanliga kajor bara. Och den satt där i mitten och de andra satt runt den och.. tillbad den."

Vi pratade ett tag om vad det kunde ha varit för något, men vi kom aldrig på någon rimlig förklaring till fenomenet Dunderfarsan just beskådat.

Detta är anledningen till att Tomas och jag, och även pappa antar jag, varje gång vi åker där, besatt stirrar ut genom fönstret i hopp om att få syn på den mystiska fågelguden.

Men än har den inte visat sig, och kanske aldrig kommer göra igen.

(Baserat på en sann historia. Vissa fakta kan ha justerats och/eller överdrivits löjligt mycket för att passa berättelsen.)

Ståhej

När man i grund och botten bara är en liten Finspångare, är det väldigt spännande att ha flyttat rakt in till centrala Norrköping. 

Idag till exempel tillbringade jag minst tjugo minuter med att stå i mitt fönster och stirra ut mot Vattengatan. Där var det nämligen fullt ståhej med brandbilar, polisbilar och ambulanser. 

Jag kunde inte riktigt se vad som egentligen pågick, det var precis runt hörnet, men det är ju inte varje dag man ser så mycket liv! Jag tog kort också, så att Tomas får se, han blir alldeles till sig om han så mycket som hör en siren.

I Finspång är det inte så vanligt att man ser till någon polisbil, eftersom poliserna (eller vem det nu är som bestämmer) tyckte att det var en bra idé att stänga polisstationen kl 3. Så efter det är det fritt fram!

You look fruity!

Puh, vilken slödag.
Att jag klarade muntliga tentan firades ordentligt igår, så idag firar jag med att ligga i soffan och ha Vänner-maraton för mig själv. Men snart kommer Tomas med pizza! Då blir jag glad!

Jag försökte äta en apelsin förut, men jag misslyckades. Jag är inte särskilt förtjust i apelsiner, men jag var hungrig så det fick duga.
Problemet var att jag inte fick upp skalet, det är tydligen supertjockt på apelsiner.
Och när jag, efter en tids klösande, till slut fick upp det, så var ju hela apelsinen täckt av såntdär äckligt vitt, och det var helt omöjligt att få bort. Det gjorde även så att jag inte kunde dela på apelsinen alls, det satt där som en skyddande, ogenomtränglig sköld.

Då försökte jag äta apelsinen som ett äpple, bara ta en tugga rakt av, men inte ens mina tänder kunde göra det vita någon skada.

Det hela slutade med att jag tog en kniv, skar lite i apelsinen, mosade den mot min mun och hoppades att jag skulle få i mig något. Inget fruktkött blev det, men en massa apelsinjuice, och som ett plus var hela mitt ansikte täckt av det, samt en del i soffan!

Sen skrattade jag åt den här videon.

Icke-plugg

Min vardag har på senaste bestått av endast två saker; tentaplugg och att leta lägenhet till medeltidsveckan.

Inget av dem går bra, men båda går skapligt. 

Synd bara att inte så många vill följa med på den underbara vecka som kallas medeltidsveckan. Det är som en hel veckas festival, i världens vackraste stad, och alla har på sig medeltidskläder! Jag kan inte tänka mig något bättre..

Igår var jag, Tomas, Andy och Makke hemma hos Johan och hade Band of brothers-maraton. Det tog bara typ 11 timmar. 

Egentligen borde jag väl kanske ha pluggat, men jag väljer att tro att det räknas som plugg, eftersom det handlar om andra världskriget. Jag tillbringade ju ändå fredagen med att skriva x antal a4-sidor om just det ämnet, så det var ju inte helt fel. Något lärde jag mig säkert.

Nä, nu tror jag att jag ska jämföra de nordiska ländernas utveckling vad gäller utrikes- och försvarspolitik samt ekonomisk och  politisk utveckling efter andra världskriget.

 Det ska bli skoj!

(Varsegoda,några bilder för att visa medeltidsveckans awesomeness)

Hockeypulver

En vanlig konversation mellan Tomas och mig;

Jag; ....blablabla, men annars så har det varit en rätt bra dag. Vi skulle behöva hinna handla sen, hinner du det? Fast i och för sig så har vi lite mat hemma så vi kanske klarar oss, eller vad tror du?
Tomas; *tystnad*
Jag; ..HALLÅ!
Tomas; Va?
Jag; Jag pratar med dig!
Tomas; Jaha, förlåt jag hörde inte, jag tänkte på hockeypulver.


...