Visst är det lustigt, det här med känslor kopplade till vissa låtar.
Kom just att tänka på låten Bright eyes, och började helt plötsligt att gråta helt okontrollerat, utan att veta varför. Efter lite googlande kom jag på att den låten spelas i filmatiseringen av boken Watership down (Den långa flykten), som är den bästa och sorgligaste boken någonsin, och därför blev den bästa och sorgligaste filmen någonsin, därav av mitt stortjutande.
Alla som inte har sett filmen eller läst boken, BÖR åtgärda detta snarast!
(Förresten så behöver jag en snyftfilms-kompis, anmälningar mottages!)
*räcker upp handen*
SvaraRaderaPerfekt! Hoppas du bara är medveten om att det finns en anledning till att Tomas inte vill se snyftfilmer med mig.. Det är fördelaktigt att ta med sig ett paraply, alternativt en ark! :)
SvaraRaderaHaha, vad söt du är! Jag gråter jämt till allt hela tiden känns det som, värst var när vi såg "hachiko a dog's story" (sett den?) jag tjöt en timma efter att filmen tagit slut, samt ett par kortare gråtar flera timmar senare, sinnessjukt!
SvaraRaderaden såg jag jämt när jag var liten, hittade den på myrorna för en tjuga men jag tror den är på finska... köpte den dock ändå. Är den dubbad lär det ju bara vara ännu bättre...
SvaraRadera