Den mystiska fågelguden

Ni vet den där långa raksträckan utanför Norrköping på väg 51, mellan trafikplatsen (där poliserna fikar) och rondellen åt Finspångshållet? I vilket fall;

Min pappa och jag åkte där, jag bakom ratten, medan pappa (tydligen) nyfiket kikade ut genom passagerarvindrutan, när han helt plötsligt utbrister; "Vad sjutton var det där!?"

Jag, som blev överraskad och var nära på att tvärbromsa, frågade honom vad det var frågan om, men fick bara osammanhängande meningar och lösryckta ord till svar; "Det var... Vet inte... FÅGEL!"

 

Han var uppenbarligen förskräckt, och jag lät honom samla sig ett ögonblick, innan jag lugnt och vänligt återigen undrade vad det var. Den här gången blev svaret tydligare, om än inte mindre oförståeligt;

"På fältet därborta, det satt en stor svart fågel där. En STOR fågel, STOR. Den såg ut att vara en meter hög eller nåt. Svart... Och runtomkring den.. Satt en massa små fåglar. Fast inte småfåglar, utan vanliga kajor bara. Och den satt där i mitten och de andra satt runt den och.. tillbad den."

Vi pratade ett tag om vad det kunde ha varit för något, men vi kom aldrig på någon rimlig förklaring till fenomenet Dunderfarsan just beskådat.

Detta är anledningen till att Tomas och jag, och även pappa antar jag, varje gång vi åker där, besatt stirrar ut genom fönstret i hopp om att få syn på den mystiska fågelguden.

Men än har den inte visat sig, och kanske aldrig kommer göra igen.

(Baserat på en sann historia. Vissa fakta kan ha justerats och/eller överdrivits löjligt mycket för att passa berättelsen.)