"Åh, en Wallander-film, den kanske man skulle se!", och intet anande börjar man titta.
Snart upptäcker man dock att det är svårt, och rent av mentalt smärtsamt att fortsätta se. Men man kan ju inte stänga av innan filmen är slut! Även om skådespelarna är pinsamt dåliga, och handlingen är medelmåttig, samt att själva Wallander-gubben är galet töntig, så vill man ju ändå veta hur det slutar.
Så här sitter jag nu, och väntar på att reklamen ska ta slut, så jag kan fortsätta följa Kurt lösa ett spännande brott, där han alltid anar att det finns något annat bakom, än vad de andra poliserna ser. Och så hummar han vid sitt skrivbord, och ger kryptiska ledtrådar, tills de löser det.
Han är Sveriges svar på Horatio från CSI Miami. En sunkig sådan.
Beck i mitt hjärta! <3
Nu har jag i alla fall hämtat mig något efter gårdagens ofrivilliga attack-hångel. Efter att flera timmar ha suttit och vaggat i duschen känner jag mig fortfarande smutsig, men mår inte så illa längre.
Gick jag för långt nu?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Ta din tid att skriva vem du är, det blir roligare så!